Grattis på 1-årsdagen lilla Ralph

I början av året satt jag och slösurfade runt på fb och plötsligt såg jag en kattunge som var alldeles, alldeles underbar. Sofie på SE*Heavy’s hade en kattungekull därhemma och jag blev lite kär när jag såg Ralph ❤

Visserligen hade jag någon gång tänkt att skaffa katt nummer tre men inte än på ett tag. Fast det kunde ju inte skada att fråga om han var ledig… chansen måste vara minimal att en sån liten skatt inte var tingad redan. Men till min lycka var han inte det och efter ett par långa och trevliga telefonsamtal med Sofie satt jag i en bil tillsammans med en kompis på väg till Värmland. Eh… hoppsan!

För att göra en lång historia kort så har han bott hemma hos mig ganska länge nu. Ralph är en hårig ung herre med mycket drag under tassarna och en outsinlig lust för lek och bus. Arwen satte sig i respekt ganska snart genom att visa och använda arga tassen. Men Putte har haft lite svårare att acceptera sin nya lillebror, det är jättetråkigt eftersom Raffe alltid har äääääälskat sin storebror. Men efter en bumpig period där jag konsulterade Sofie, andra kattvänner och Susanne Hellman Holmström som funkar det nu jättebra. Naturligtvis tycker Putte fortfarande att Raffe är rena pesten ibland men det är naturligt med tanke på ålder och aktivitetsnivå.

Ibland tycker matte också att han är rena pesten, för han är en expert på att ”stjälpa till” men allra mest är han min jättegosiga lilla tabbytiger, min lilla knasiga pjas som flyger runt i lägenheten som en liten vante. För att vara en sån tuff liten kille är han en kramig mammagris av rang och när jag är hemma har jag nästan alltid en liten tabbyskugga som följer efter mig ❤

20140317-205240.jpg

Första kvällen hemma. Efter att ha fräst och spottat åt Putte och Arwen som blev bestörta över hårlusens intåg tog Raffe ett litet bad i vattenfontänen.

10683551_1520336591583880_4714556400913390692_o

På Ädelkattens utställning i Göteborg förra helgen. Raffe tog sitt första cert som kastrat i konkurrens med en annan katt.

Raffepaff

Mattes älskade tabbytiger 1 år ❤ ❤ ❤

Tack Sofie för min lilla buslus ❤

Mina allra bästa bilder från Västsvenska kattklubbens utställning 2014

Vill inte att fb ska äga de kattbilder jag är mest nöjd med rent fotomässigt så jag lägger ut dom här istället. Nästa utställning ska jag satsa på att fota min egen katt också… 😛

VK 2014-35 kopia

Isabelle och hennes fina lilla S*Hagaboda’s From Above som blev Best in Show båda dagarna och Junior Winner en av dagarna. Helt fantastiskt! Grattis Isabelle 😀

VK 2014-54 kopia

Det här är en donna från grannlandet, hon är inte purung men sopar banan med dom flesta på utställning. Hon har massa tjusiga titlar och naturligtvis blev hon Best in Show på lördagen. Söndagen har jag inte koll på för då var jag inte där. Hon heter av Persicum My Maine. I bakgrunden syns matte. Grattis till BIS 🙂

VK 2014-15 kopia

Här är Annelie och hennes gangstertjej S*Street Cats Gangster Girl. Gangstertjejen tog sig till panelen på utställningen och fick en röst där 🙂

VK 2014-27 kopia

Här är Raffes allra största konkurrent på utställningarna just nu. S*Topzy Tail’s USA’s Atlaz. Han är sjukt snygg, sopar också banan med det mesta på utställning, kommer från matte Marias egna uppfödning och blev Junior Winner han med för en tid sedan. Hur det gick på utställningen? Han blev BIS två dagar på raken – jättegrattis Maria och Atlaz 🙂

VK 2014-50 kopia

Här är min bästa kattbild på väldigt länge. Matte Erika Vikström och lilla ljuvliga Wallmo eller Marilljos Kiss from XTC som hon också heter ❤

Putte Best in Show på Västsvenska kattklubbens utställning

I lördags var jag och en kompis i Västra Frölunda på utställning. Var osedvanligt segt med pälsprepareringen innan utställningen, men jäklar i min lilla låda vad jag fick till det för en gångs skull. Han var helt perfekt förutom en liiiiiten fläck på ena låret som domaren och Gud glömde.

Det tog lite tid men plötsligt så händer det, vid fyra års ålder kan man nog säga att Puttsingen är en fullvuxen Maine coon-kille. Men matte började ju tänka att den här gamla gubben har ju ingen chans att gå till panelen längre. Men det händer ju att matte har fel. Efter en finfin bedömning hos en domare som var lyrisk över pälsprepareringen blev mattes blåbär väckt ur sin skönhetssömn någon gång på eftermiddagen för att fixas iordning inför panelen. Det var massa hollabalooa utanför buren för vi var grannar med utställningens enda Selkirk rex. Så tv var där hela dagen och filmade till Puttes gigantiska förtret.

Panelen var en spännande historia, hela 7 kattdomare skulle rösta fram bästa hankastraten i kategori II. Efter jättelång tid visade det sig att mitt lilla blåbär hade fått fyra röster och därmed blev BIS!!! Jag blev jätteglad eftersom domaren som nominerade honom röstade på min lilla Puttfnutt, dessutom var det två andra domare som är mycket kunniga om rasen som röstade på honom. Den fjärde kommer jag inte ihåg, blev så glad och snurrig.

Sen var det uttagning bland alla BIS-katter i kategori II om vem som skulle gå vidare till att tävla om BOB – Best of Best bland alla katter. Där var vi i väldigt fint sällskap för alla andra hade massa tjusiga SW, WW, DVM och JW i sina namn… Ingen chans att gå vidare men jag var så lycklig över BIS så det spelade ingen roll alls. Men där var totalt FYRA Maine cooner – helt fantastiskt! Tyvärr var det ingen av de två coonisar jag hoppades på som gick vidare. Men det ändrar inte det faktum att arbetet med rasen har tagit ett stort kliv framåt på senare år. Betydligt tuffare konkurrens på utställning nu än när jag började – superkul!

Alla vinnarkatter fotades med sina ägare. Jätteroligt att få bild på Putte av en professionell fotograf även om jag själv hade föredragit att inte vara med om jag själv hade fått välja.

IMG_1832.JPG
SP S*Stortassen’s Kendall
Fotograf: Kicki Thenberg

Pesten

Idag tyckte Putte att det var dags för ett nytt namn åt lillebror. Han hade lagt sig i säkerhet längst upp på klöstunnan och var så nöjd han kunde vara med tanke på att matte inte lämnat tillbaka bihanget än. Men lille Ralph ville förstås vara nära sin stora idol.

20140318-190627.jpg

Han är ju rena Pesten, sa Putte!

Lillskiten klättrade uppför hela tunnan och var överlycklig när han kunde gosa ned sig bakom en väldigt förnärmad blånalle.

20140318-190850.jpg
Ta bort honom!

Ganska snart blev mattes söta pest själv på toppen av klöstunnan men han verkade ha det rätt så bra där ❤

20140318-191117.jpg

Nu har han sovit där hela dagen och jag börjar bli orolig över min skönhetssömn 😉

Ralph

Nu är jag en äkta crazy catlady, hämtade hem nummer tre i söndags. En jättemysig liten bruntabbykille som har söndagsnamnet SE*Heavy’s Wreck-it Ralph. Honom har jag köpt av goa Sofie med familj i Värmland.

Efter en lång bilfärd igår där en av oss pep genom hela Karlstad och den andra var konstant kissnödig hela vägen på grund av urinvägsinfektion var vi hemma. Matte fick ett varmt välkomnande tills Arwen och Putte upptäckte Bihanget i buren.

20140317-204313.jpg
Arwen undrar om Bihanget går att äta

20140317-204458.jpg
Putte undrar när Ralph ska fara hem

Ralph fattade snart galoppen, fjäskade pinsamt mycket för Putte som blev helt skräckslagen och hade vett att hålla sig borta från surtanten som morrar när hon ser honom. Tursamt nog så är alla så snälla så värre än så blir det inte även om jag tror att ett visst litet bihang kommer att åka på en propp när han blir lite större och börjar kaxa sig litegrann.

Man hann med att käka lite också

20140317-204927.jpg
Och leka litegrann

20140317-205111.jpg

Ta två bad i vattenfontänen till mattes förtret. Den är nu diskad och undanplockad.

20140317-205219.jpg

20140317-205240.jpg

20140317-205301.jpg

Sen var det sovdags.

Idag har dom varit själva 4 timmar när jag var tvungen att gå in på jobbet. Konstaterade lättat att Arwen och Putte inte hade käkat upp Bihanget när jag kom hem 😉 Ralph har käkat, gått på lådan, flirtat med Putte, lekt massor och matte försöker få honom att inse fördelarna med att kela lite också. Det går rätt så bra

20140317-205725.jpg

Är så glad över min lilla bruntabbykille ❤ Tack för att jag fick köpa honom Sofie 🙂

En fredlig guldfisk

Inspirerad av några vänner på jobbet frångick jag idag min princip att vara en 7:7-tjej och tänkte testa 5:2 i en månad. Som av en händelse ska jag träffa min husläkare då och om mina värden är bättre än förra gången slipper jag en irriterande medicin som jag inte vill ta. Förra gången ämnet kom upp till diskussion blev det en hel del argumenterande från min sida och en hel del suckande från hans sida. Tror jag ligger hyfsat bra till men jag vill vara på den säkra sidan, så jo, lite quick fix hoppas jag allt på. Ändamålen helgar medlen 🙂

 

Hur var den första dagen då? Inte så många humörsvängningar som jag var rädd för. Fasade för att jag skulle starta tredje världskriget ensam i en lägenhet med två kattermen senast jag kollade så hade inte WW3 brutit ut, även om läget i världen just nu lämnar mycket övrigt att önska. Däremot har jag tappat räkningen på alla gånger jag fick en impuls att hämta något ätbart och stoppa i munnen. Kraftig guldfiskvarning. Det som inte har varit svårt idag är alla dagdrömmar om vad jag ska käka till frukost imorgon. Rostisar och te framstår nu som världens lyxmåltid.

 

Så nu är det dags att träffa John Blund så att jag får käka frukost någon gång 🙂

Lothlorien

Fick besök av goda vänner från Uppsala i helgen. Hade skämtat ganska friskt innan om att jag är landsförvisad till Mordor eftersom jag bor så långt söderut. Men efter att ha spenderat massor av tid utomhus i ett underbart höstväder börjar jag fundera på om jag inte bor i Lorien istället? Åtminstone för en kort stund. Gyllene träd i många olika nyanser med solljus som silar ner mellan löv och grenar. Klar luft som nästan är lika skir som under vår och försommar.

image

Den lilla rönnen längs Vätterstranden

image

På väg upp mot Stadsparken

image

Längs Dunkelhallaleden. Kändes som om vi hade Gollum i hälarna och översminkade alver framför oss 😉

image

Ekskogen på Visingsö idag gav också starka Lothlorenvibbar.

image

Gammal mullbärsträdodling, också på Visingsö.

image

På färjan till Visingsö.

image

image

Man måste ju käka också. Och det gjorde vi på Vinoteket. Mums!